splash
Välkommen
Min högst personliga blogg med högst personliga värderingar. Kommentera gärna mina inlägg!
Posted By Peo Lekare on November 22nd, 2011

http://www.lekare.se/?p=172

29-åriga Kajsa Borgnäs togs på bar gärning med att ta med sig böcker ut ur Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Problemet var att hon tagit bort prislapparna och inte betalt dem. Värdet av böckerna uppstiger till 1600 kronor, alltså 600 kronor mer än gränsen för snatteri. Det betyder således stöld. Hon erkände utan omsvep […]

 

Archive for November, 2010

Hacka din bil!

Posted By Peo Lekare on November 7th, 2010

http://www.lekare.se/?p=111

Är du sugen på att minska bränsleförbrukningen i din bil? Öka antalet hästkrafter? Med en dator (eller till och med din iPhone) och en speciell kabel, kan du koppla upp dig mot din bils interna dator och inte bara kontrollera alla parametrar som styr motorn, men i vissa fall också ändra parametrarna!

Du har säkert varit med om det någon gång. Du vrider om startnyckeln på din bil och så hör du ett litet ”pling”-ljud följt av att lampan ”Check Engine” tänds. Ont i magen. Vad är det nu för fel? Glömde jag fylla på olja? Har något allvarligt hänt? Är bensinlocket öppet (det är faktiskt så att på en del bilar, genererar ett icke stängt bensinlock i en tänd ”check engine”-lampa). En mer vag beskrivning av ett motorfel är svår att hitta, men för att slippa ha magont tar man sin bil till verkstaden där diagnosen är allt från smutsigt luft- eller oljefilter till mer allvarliga fel. Några hundra kronor senare förbannar man sig för att man inte kollade oljefiltret och bytte det.

Hur skulle det vara om du som är hyfsat händig, själv kunde se vad ”Check Engine”-lampan egentligen avsåg? Du kan spara hundratals och till och med tusentals kronor på att själv fixa enklare problem med motorn. ”Check Engine”-lampan tänds när den integrerade bildatorn genererar ett felmeddelande. Felmeddelandet kommer från någon av de hundratals sensorerna i bilen och kan vara som sagt allt från ett smutsigt filter till något mer allvarligt, och bara den integrerade datorn vet vad felet är. Men med hjälp av en speciell kabel och en dator eller en mobiltelefon kan du nu se exakt vilket fel din motor lider av. När du fixat problemet kan du dessutom återställa felet så du slipper se lampan igen på ett tag. Allt detta är möjligt via OBD II. OBD står för ”On Board Diagnostics”. Den romerska tvåan är ”versionsnumret” för standarden.  Bildatorn kontrollerar alla sensorer när du vrider om tändningsnyckeln, och om någon sensor inte svarar eller svarar ”fel” tänds lampan. Bilen har även andra lampor som styrs av sensorer, såsom ABS-lampan eller lampan för krockkuddarna. Dessa lampor styrs också av bildatorn och kan således läsas av via OBD II.

Bildatorer har funnits i dryga 30 år. Men inte förrän för drygt tio år sedan standardiserades sättet att komma åt bildatorn.

Redan 1975 kom den första integrerade bildatorn. Moderna motorer med bränsleinsprutning behövde en dator (extrem rudimentär med dagens mått mätt) för att styra blandningen mellan bränsle och luft, tändningstider, osv. Så här tidigt fanns dock ingen standard, utan olika tillverkare använde olika system för att styra bränsleinsprutningen. År 1980 skapade General Motors ett eget diagnostiksystem för bränsleinsprutning som byggdes in i alla GM-bilar. Detta system (ALDL för Assembly Line Diagnostic Link) var dock inte menat att användas utanför fabriken. Den enda funktionen som bilägaren kunde komma åt var felkoder genom att göra en viss sekvens med startnyckeln (som fortfarande fungerar på många amerikanska bilar, på min Chrysler 300M vrider man på och av tändningen i snabb takt tre gånger). Ägaren fick då upp en kod på displayen som sedan kunde översättas till ett felmeddelande. Fortfarande fanns inget standardiserat sätt att komma åt bildatorn. 1987 krävde så Kalifornien att alla bilar som såldes i delstaten skulle ha grundläggande ODB-funktionalitet. Tyvärr saknades här en standard för kontakterna och en standard för gränssnittet. År 1994 kom så genombrottet för det vi kallar OBD II. Alla bilar i Kalifornien var tvungna att ha denna standardiserade kontakt och standardiserade gränssnitt. Två år senare kom bestämmelser på att alla bilar tillverkade i USA var tvungna att ha OBD II. I Europa dröjde det till 2001 innan alla bilar tvingades ha standarden EOBD (Enhanced On Board Diagnostics), som är en variant på OBD II-standarden.

Vad behöver du då för att komma in i det allra innersta i din bil? Först och främst ska du leta reda på OBD II-kontakten. Den finner man oftast under ratten någonstans. Det är en 16-pinnarskontakt som ser (och är) industriell till sin utformning. Kontakten är kopplad direkt till bildatorn och via denna kontakt kan man alltså kommunicera direkt med bildatorn. För att kunna göra det måste man dock ha ett av följande:

1)   En dedicerad OBD II-scanner, som är som en handdator med en sladd som kopplas direkt till OBD II-kontakten i bilen.

2)   En bärbar dator med lämplig programvara (se längre fram i artikeln) och en sladd som omvandlar USB till OBD II.

3)   En iPhone eller PDA/smartphone med programvara och en Bluetooth / Wifi-adapter med ODB II-omvandlare.

Den absolut enklaste och därmed tråkigaste vägen att gå är att köpa en dedicerad OBD II-scanner. Man kopplar den till OBD II-kontakten, slår på scannern, vrider om tändningsnyckeln och startar scanningen. Man får upp ett antal diagnostikmeddelanden som man – i enklare scanners – måste slå upp i en liten bok man får med scannern. Mer avancerade (och extremt mycket dyrare) scanners visar meddelandena i klartext på skärmen. Dessa är de verktyg som oftast används på bilverkstäder. En körning med en OBD II-scanner är oftast det som leder till bilverkstadens diagnos, och en betydligt tunnare plånbok. Man har här möjlighet att återställa felmeddelandena. Har man inte fixat problemen, kommer dock felmeddelandena att återkomma så småningom då de triggas av sensorerna. En del OBD II-läsare har minne och kan ”tömmas” på felkoderna när man kommer till sin dator. I datorn kan man sedan läsa klartextmeddelanden gällande felkoderna.

Nej, den roligare vägen att gå – och speciellt om du är ute efter att kunna ändra parametrar i din bil – är genom att använda en bärbar dator med antingen fri eller betald programvara för ändamålet.

Det tredje sättet är via en iPhone eller en PDA / Pocket PC-telefon och mjukvara. Här får man i praktiken samma funktionalitet som en handhållen OBD II-scanner. Man kan inte ändra parametrar, men får en ganska bra fingervisning om bilens prestanda och vad som kan göras för att förbättra bränsleekonomi och liknande. En del OBD II-programvara kan användas i realtid under körning, dessutom. Till iPhone kan man till exempel använda telefonens GPS för att göra en logg över körningen – med varvtal, hastigheter, temperaturer och annat som rapporteras över OBD II – samt en karta.

Vilka bilar kan man ändra parametrar i?

Bildatorer kan omprogrammeras, men detta kräver i många fall att man byter kretsar i bildatorn. Allt fler tillverkare använder flash-baserade kretsar till sin ECU (Engine Control Unit), alltså kretsar som är omprogrammerbara. Med rätt programvara kan du nu alltså ändra olika parametrar i motorn för att suga ur några hästkrafter till ur bilen, eller trimma bränsleförbrukningen. Detta kan dock dels vara olagligt, dels farligt. Att ändra parametrar för bränsleinsprutningen i motorn kan i värsta fall förstöra motorn eller utsätta dig för fara. Dessutom kan du få problem vid besiktningen av bilen längre fram.

Subaru är kända för att ha flashkretsar som kan programmeras om med rätt programvara, men allt fler biltillverkare använder flashkretsar. Problemet är att – trots att OBD II-gränssnittet är någorlunda standardiserat, är själva kommunikationsprotokollet för att programmera om kretsarna propietärt. Detta innebär att man får söka efter tillverkarspecifika protokoll och program allt som oftast. Det finns några standardiserade mjukvaror – främst för Ford,  GM och Chrysler/Dodge. Då mjukvaran och ”uppgraderingsfilerna” i dessa fall är standardiserade, måste filerna vara godkända av EPA (Environmental Protection Agency – motsvarigheten till vårt Naturvårdsverk), vilket gör systenet väldigt dyrt för entusiaster då den är ämnad till professionella ”tuners”. Mjukvaran kostar tusentals dollar och filerna hundratals.

Innan du köper en kabel eller ett scannerverktyg till din bil måste du se vilket protokoll som just din bil använder. Även om OBD II-kontakten är densamma, skiljer det åt mellan olika biltillverkare hur datorn kommunicerar med mjukvaran.

SAE J1850 PWM: Används av Ford

SAE J1850 VPW: Används av General Motors

ISO 9141-2: Chrysler, europeiska och japanska bilar i allmänhet

ISO 14230: Används av bland andra Bentley, BMW, Daewoo, GEO, Hyundai, Kia, Subaru, och Suzuki.

På senare tid har allt fler tillverkare anammat CAN (Controller Area Network), en ISO-standard (Kallas också ISO 15765) som eliminerar behovet för de övriga 4 kommunikationsprotokollen som finns. CAN har använts en längre tid i Europa men i USA har det varit sparsamt med användande. Från och med 2008 måste dock alla nytillverkade bilar i USA använda CAN som protokoll. Moderna kablar och verktyg stöder de flesta protokollen.

Hårdvara

USB till OBD II kablar finns bland annat hos Kjell & Co (www.kjell.com). Där kostar en sådan kabel ungefär 1000-lappen. Ingen mjukvara ingår, men i länkarna nedan kan du hitta en uppsjö av gratis och betald programvara. Är du villig att spendera lite mindre pengar, men köpa från utlandet kan du köpa en ElmScan 5, som kostar ungefär 65 dollar plus frakt från www.scantool.net. Till den kan du antingen ladda ner gratis programvara från samma sajt, eller köpa programvara.

Om du vill använda din PDA/telefon eller iPhone med OBD II, måste du skaffa dig en OBD II-omvandlare som antingen körs via WiFi eller Bluetooth. Denna omvandlare kan naturligtvis också användas med en bärbar dator, men priset man får betala för en WiFi/Bluetoothadapter till OBD II är ganska högt, mellan 100-300 Euro kostar en sådan. Den kanske populäraste (och billigaste) är Kiwi Wifi Module från PLX Devices. (www.plxdevices.com). Den har en kostnad på 150 dollar plus frakt. Man kan även köpa en mer avancerad modul som heter Kiwi Wifi + iMDF. För ytterligare 100 dollar får man också en ingång för ytterligare sensorer som OBD II inte rapporterar. Det kan röra sig om avgastemperatur, osv. Till denna modul måste man då köpa till de sensorer man vill ha.  Upp till 32 extra sensorer kan anslutas.

Till iPhone finns tre (i dagsläget) applikationer, varav en finns som gratisversion. Det rör sig om REV (www.devtoaster.com/products/rev) som i gratisversionen REV Lite ger en del information (dock saknas varvräknare och annan information som är nödvändig i en OBD II-applikation), men som i betalversion (40 dollar) erbjuder mängder med funktioner. Gratisversionen bjuder på ett smakprov för att man ska köpa fullversionen.

Dash Command (www.palmerperformance.com/products/dashcommand/iphone/index.php) kostar ett tiotal dollar mindre, men erbjuder inte samma mängd data, däremot finns en del andra funktioner såsom en G-kraftmätare och lutningsmätare för den som tycker om att köra fort och offroad.

FuzzyCar (www.fuzzyluke.com)är den tredje applikationen och den billigaste. För 5 dollar får man en ganska enkel applikation med vilken man kan få information om bränsleförbrukning, felkoder, osv.

Har du en Windowsbaserad handdator eller telefon, är OBDKey (www.obdkey.com) den kanske populäraste programvaran. Den köps tillsammans med en OBD II-dongel med bluetooth, och en CD som innehåller versioner av programmet för PC, Pocket PC, Palm och Windows Mobile. Priset ligger på 115 Euro.

När det gäller PC-programvara finns nästan hur mycket som helst att välja på.  Både billig och dyr, öppen källkod och propietär. Det viktigaste man ska tänka på här, är att mjukvaran är kompatibel med ODB II-omvandlaren man köper, så lättast är att söka först efter rätt omvandlare/dongle och sedan se på supportsidorna vilka mjukvaror som är kompatibla. Skaffar du dig en ElmScan 5, är www.easyobdii.com ett bra ställe att leta programvara på.

Ett företag som har ”professionella” trimningssatser är HP Tuners (www.hptuners.com). För runt 500 dollar får man en scanner och mjukvara dels för att läsa felkoder, men också för att programmera om datorn i bilen och på det sättet öka antalet hästkrafter.  De vänder sig främst till Ford- och GM-ägare.

Är du ute efter en scanner, finns de att köpa bland annat på Biltema för omkring 750 kronor. Det rör sig då om en väldigt enkel scanner som kan återställa felindikeringslampor. Den har dock en USB-anslutning och efter scanning av felkoder kan man koppla den till datorn för att ladda ner felkoderna.

Tycker du det verkar farligt eller omständligt att trimma bilen själv? Då finns en mängd företag som erbjuder olika sorters trimsatser. Bland annat det svenska företaget BSR (www.bsr.se) som erbjuder trimsatser till alla möjliga bilar. Men smakar det, så kostar det. Räkna med en bra bit över 5000 kronor för att trimma din bil. Finessen med dessa trimsatser är att det är lätt att återgå till originalinställningarna i bilen (när man ska besiktiga den, till exempel). När man köper trimsatsen får man en handhållen dosa, lik en scanner,  som programmerar om datorn via OBD II-kontakten. Man trimmar således bilen utan att behöva ta den till en verkstad.

Överkurs – koppla OBD II till din bil-PC

Den som redan använt OBD II till att läsa och återställa felmeddelanden inser vilket exceptionellt bra system för att hålla koll på bränsleförbrukning, hastighet och varvtal OBD II är. Den obligatoriska överkursen är då att koppla OBD II till PC:n man har installerad i bilen. På så sätt har man hela tiden tillgång till realtidsdata om bilen – varvtal, hastighet, temperaturer, bränsleförbrukning, osv. Har du ingen bil-PC? I en kommande artikel kommer vi att bygga en sådan med touchskärm, videospelare och allehanda godis.

En något billigare men tråkigare variant är att installera en display som visar OBD II-data konstant I bilen, likt DashHawk som kostar omkring 400 dollar (www.dashhawk.com)