splash
Välkommen
Min högst personliga blogg med högst personliga värderingar. Kommentera gärna mina inlägg!
Posted By Peo Lekare on November 22nd, 2011

http://www.lekare.se/?p=172

29-åriga Kajsa Borgnäs togs på bar gärning med att ta med sig böcker ut ur Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Problemet var att hon tagit bort prislapparna och inte betalt dem. Värdet av böckerna uppstiger till 1600 kronor, alltså 600 kronor mer än gränsen för snatteri. Det betyder således stöld. Hon erkände utan omsvep […]

 

You Are Viewing Uncategorized

Kajsa Borgnäs – live hard, die fast (politiskt sett, alltså)

Posted By Peo Lekare on November 22nd, 2011

http://www.lekare.se/?p=172

29-åriga Kajsa Borgnäs togs på bar gärning med att ta med sig böcker ut ur Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Problemet var att hon tagit bort prislapparna och inte betalt dem.

Värdet av böckerna uppstiger till 1600 kronor, alltså 600 kronor mer än gränsen för snatteri. Det betyder således stöld. Hon erkände utan omsvep att hon stulit böckerna och hävdade som ursäkter att:

  1. Hon mådde dåligt
  2. Det är svårt att leva på halvt studiestöd

Så långt kanske man nästan kan ha lite överseende, även om stöld är stöld. Fattig student, behöver kurslitteratur, osv. Visserligen kan studenter köpa begagnad litteratur eller till och med låna på biblioteket, men okej. Låt oss säga att hon är en utarmad student som bor i en mögellägenhet.

Vid närmare eftergranskning är Kajsa Borgnäs inte en vanlig student, dock.

  • Hon var Socialdemokraternas Studentordförande åren 2007-2010 (deklarerad inkomst 331 000 kronor sista året där).
  • Hon arbetar på Arbetarrörelsens Tankesmedja sedan hösten 2010.
  • Ordförande för Socialdemokraternas kriskomission med temat idédebatt sedan hösten 2010.
  • Bästa vän med Anna Ardin – berömd för att ha anmält Julian Assange för våldtäkt. Enligt uppgift skulle Kajsa vara karaktärsvittne åt Ardin vid en rättegång mot Assange.
  • Skriven på Södermalm, i en brf där snittpriset på lägenheter ligger på 55 000 kronor/kvm.
  • Pappan är en välkänd SVT-journalist, Lars Borgnäs (som arbetar på Uppdrag Granskning).

Så, vad är det som gör att en kvinna mitt i sin socialdemokratiska karriär får en härdsmälta och stjäler böcker när hon uppenbarligen skulle kunna ha för att köpa dem, eller åtminstone kunna gå till Kungliga Biblioteket för att låna dem? Böckerna var inte ens kurslitteratur, utan det var lite blandad komplott. Bland annan någon par-bok och någon poesi-bok.

Teorier går om psykologiska besvär, om att hon kanske skulle vara pressad över en eventuell rättegång mot Assange och mycket annat. Vem vet, men vi får nog veta det tids nog – vid en rättegång.

Klart är att Kajsa under de senaste åren sågs som en klart lysande stjärna i socialdemokratiska kretsar, en intelektuell feminist. Det gick till och med rykten om att hon skulle kunna efterträda Mona Sahlin som den starkaste S-kvinnan.

Allt detta gick nu i stöpet, tack vare den här stölden. Eller? Mona Sahlin lyckades komma tillbaka efter Toblerone-affären. Juholt verkar må ganska fint än så länge. Andra sossar som fifflat på olika sätt har hittills klarat sig. Är detta måhända ett steg i karriären för henne? Något års “timeout” och sedan en hejdundrande comeback?

Ljugholt förgrymmad på SVT

Posted By Peo Lekare on November 10th, 2011

http://www.lekare.se/?p=169

Sossarnas guldgosse, Håkan Juholt har nu tackat nej till att medverka i SVTs partiledardebatter så länge som hans parti ställs som opposition till alliansen. Ja, tillsammans med alla andra partier som står i opposition.

Det är skitlätt att bara strunta i att en hyfsat stor del av svenska befolkningen röstade in ett parti i Riksdagen, som många andra anser vara rasistisk. Men är det inte att sätta demokratin ur spel när man försöker frysa ut partiet och inte ens acceptera att det finns? Är det inte bättre att vända debatten MOT detta parti?

Juholt har misslyckats med det mesta så här långt. Något jag tycker är roligt, för ser man ut (och agerar) som en grönsakshandlare från Lönneberga när man ska leda det som varit Sveriges “stoltaste” parti de senaste 70 åren, så tror jag man inte vet riktigt vad man gett sig in på.

7 mord = 3 års fängelse

Posted By Peo Lekare on July 26th, 2011

Edgar Jimenez, kallad El Ponchis, greps av den mexikanska armén i december förra året. Enligt militären har han erkänt att han utfört sju extremt brutala mord som medlem av en knarkkartell. Han blev dömd till 3 års fängelse… WTF???

Ny skandal drabbar Mexicos fotboll

Posted By Peo Lekare on June 28th, 2011

http://www.lekare.se/?p=161

Idag blev 8 spelare i Mexicos U22-landslag hemskickade från Argentina, där de skulle spela Copa America mot storheter som bland andra Argentina och Brasilien. Bland dem Giovanni dos Santos lillebror, Jonathan dos Santos (bilden). Det är knappt två veckor sedan 5 spelare i seniorlandslaget blev hemskickade från USA där de spelade Copa Oro. Den förra gången för att de presenterade positiva dopingprov. Denna gång för att de bjudit in prostituerade till hotellet.

Nu hade väl den här skandalen kunnat passera obemärkt, om det inte vore så att flera av spelarna blev bestulna på pengar, datorer och mobiltelefoner av de här prostituerade kvinnorna. Ett av ljushuvuden valde att polisanmäla händelsen – vilket uppdagade olika videosekvenser från övervakningskameror som i sin tur pekade ut spelarna som köpare av prostituerade…

Att de inte lär sig. Mexico skickade ett U22-landslag att tävla mot de stora grabbarna. Varför vet jag inte, men det lär inte bli lättare när 1/3 av laget måste ersättas med ett gäng ungdomar till. Pinsamt, Mexico.

DN, Aftonbladet, Expressen, SVD

Halva mexikanska laget dopade – och de kan fortfarande inte spela

Posted By Peo Lekare on June 9th, 2011

http://www.lekare.se/?p=149

Idag blev 5 spelare kickade från Mexikanska landslaget. De hade för höga värden av Clenbuterol – som det heter på engelska – i blodet. Betyder att de antingen är belgiska stortjurar eller är dopade. Alberto Contador – som ju följt i Lance Armstrongs fotsteg (i alla avseenden, verkar det som) – blev tagen för det för något år sedan och hävdade att det berodde på en rejält tilltagen middag en kväll. Mycket kött.

För att kunna påvisa Clenbuterol i urinen och hävda på ett köttintag måste man ha ätit flera kilo av köttet i fråga – något som ju inte är troligt. Jobbigt för både Contador och Ochoa – och alla som “inte” var med.

DN, SVD, Expressen, Aftonbladet

Till saken hör att jag är Svensk-Mexikan och vill gärna att Mexico klarar sig bra i alla sina matcher… men det är pinsamt när halva laget dopar sig…

Hacka din bil!

Posted By Peo Lekare on November 7th, 2010

http://www.lekare.se/?p=111

Är du sugen på att minska bränsleförbrukningen i din bil? Öka antalet hästkrafter? Med en dator (eller till och med din iPhone) och en speciell kabel, kan du koppla upp dig mot din bils interna dator och inte bara kontrollera alla parametrar som styr motorn, men i vissa fall också ändra parametrarna!

Du har säkert varit med om det någon gång. Du vrider om startnyckeln på din bil och så hör du ett litet ”pling”-ljud följt av att lampan ”Check Engine” tänds. Ont i magen. Vad är det nu för fel? Glömde jag fylla på olja? Har något allvarligt hänt? Är bensinlocket öppet (det är faktiskt så att på en del bilar, genererar ett icke stängt bensinlock i en tänd ”check engine”-lampa). En mer vag beskrivning av ett motorfel är svår att hitta, men för att slippa ha magont tar man sin bil till verkstaden där diagnosen är allt från smutsigt luft- eller oljefilter till mer allvarliga fel. Några hundra kronor senare förbannar man sig för att man inte kollade oljefiltret och bytte det.

Hur skulle det vara om du som är hyfsat händig, själv kunde se vad ”Check Engine”-lampan egentligen avsåg? Du kan spara hundratals och till och med tusentals kronor på att själv fixa enklare problem med motorn. ”Check Engine”-lampan tänds när den integrerade bildatorn genererar ett felmeddelande. Felmeddelandet kommer från någon av de hundratals sensorerna i bilen och kan vara som sagt allt från ett smutsigt filter till något mer allvarligt, och bara den integrerade datorn vet vad felet är. Men med hjälp av en speciell kabel och en dator eller en mobiltelefon kan du nu se exakt vilket fel din motor lider av. När du fixat problemet kan du dessutom återställa felet så du slipper se lampan igen på ett tag. Allt detta är möjligt via OBD II. OBD står för ”On Board Diagnostics”. Den romerska tvåan är ”versionsnumret” för standarden.  Bildatorn kontrollerar alla sensorer när du vrider om tändningsnyckeln, och om någon sensor inte svarar eller svarar ”fel” tänds lampan. Bilen har även andra lampor som styrs av sensorer, såsom ABS-lampan eller lampan för krockkuddarna. Dessa lampor styrs också av bildatorn och kan således läsas av via OBD II.

Bildatorer har funnits i dryga 30 år. Men inte förrän för drygt tio år sedan standardiserades sättet att komma åt bildatorn.

Redan 1975 kom den första integrerade bildatorn. Moderna motorer med bränsleinsprutning behövde en dator (extrem rudimentär med dagens mått mätt) för att styra blandningen mellan bränsle och luft, tändningstider, osv. Så här tidigt fanns dock ingen standard, utan olika tillverkare använde olika system för att styra bränsleinsprutningen. År 1980 skapade General Motors ett eget diagnostiksystem för bränsleinsprutning som byggdes in i alla GM-bilar. Detta system (ALDL för Assembly Line Diagnostic Link) var dock inte menat att användas utanför fabriken. Den enda funktionen som bilägaren kunde komma åt var felkoder genom att göra en viss sekvens med startnyckeln (som fortfarande fungerar på många amerikanska bilar, på min Chrysler 300M vrider man på och av tändningen i snabb takt tre gånger). Ägaren fick då upp en kod på displayen som sedan kunde översättas till ett felmeddelande. Fortfarande fanns inget standardiserat sätt att komma åt bildatorn. 1987 krävde så Kalifornien att alla bilar som såldes i delstaten skulle ha grundläggande ODB-funktionalitet. Tyvärr saknades här en standard för kontakterna och en standard för gränssnittet. År 1994 kom så genombrottet för det vi kallar OBD II. Alla bilar i Kalifornien var tvungna att ha denna standardiserade kontakt och standardiserade gränssnitt. Två år senare kom bestämmelser på att alla bilar tillverkade i USA var tvungna att ha OBD II. I Europa dröjde det till 2001 innan alla bilar tvingades ha standarden EOBD (Enhanced On Board Diagnostics), som är en variant på OBD II-standarden.

Vad behöver du då för att komma in i det allra innersta i din bil? Först och främst ska du leta reda på OBD II-kontakten. Den finner man oftast under ratten någonstans. Det är en 16-pinnarskontakt som ser (och är) industriell till sin utformning. Kontakten är kopplad direkt till bildatorn och via denna kontakt kan man alltså kommunicera direkt med bildatorn. För att kunna göra det måste man dock ha ett av följande:

1)   En dedicerad OBD II-scanner, som är som en handdator med en sladd som kopplas direkt till OBD II-kontakten i bilen.

2)   En bärbar dator med lämplig programvara (se längre fram i artikeln) och en sladd som omvandlar USB till OBD II.

3)   En iPhone eller PDA/smartphone med programvara och en Bluetooth / Wifi-adapter med ODB II-omvandlare.

Den absolut enklaste och därmed tråkigaste vägen att gå är att köpa en dedicerad OBD II-scanner. Man kopplar den till OBD II-kontakten, slår på scannern, vrider om tändningsnyckeln och startar scanningen. Man får upp ett antal diagnostikmeddelanden som man – i enklare scanners – måste slå upp i en liten bok man får med scannern. Mer avancerade (och extremt mycket dyrare) scanners visar meddelandena i klartext på skärmen. Dessa är de verktyg som oftast används på bilverkstäder. En körning med en OBD II-scanner är oftast det som leder till bilverkstadens diagnos, och en betydligt tunnare plånbok. Man har här möjlighet att återställa felmeddelandena. Har man inte fixat problemen, kommer dock felmeddelandena att återkomma så småningom då de triggas av sensorerna. En del OBD II-läsare har minne och kan ”tömmas” på felkoderna när man kommer till sin dator. I datorn kan man sedan läsa klartextmeddelanden gällande felkoderna.

Nej, den roligare vägen att gå – och speciellt om du är ute efter att kunna ändra parametrar i din bil – är genom att använda en bärbar dator med antingen fri eller betald programvara för ändamålet.

Det tredje sättet är via en iPhone eller en PDA / Pocket PC-telefon och mjukvara. Här får man i praktiken samma funktionalitet som en handhållen OBD II-scanner. Man kan inte ändra parametrar, men får en ganska bra fingervisning om bilens prestanda och vad som kan göras för att förbättra bränsleekonomi och liknande. En del OBD II-programvara kan användas i realtid under körning, dessutom. Till iPhone kan man till exempel använda telefonens GPS för att göra en logg över körningen – med varvtal, hastigheter, temperaturer och annat som rapporteras över OBD II – samt en karta.

Vilka bilar kan man ändra parametrar i?

Bildatorer kan omprogrammeras, men detta kräver i många fall att man byter kretsar i bildatorn. Allt fler tillverkare använder flash-baserade kretsar till sin ECU (Engine Control Unit), alltså kretsar som är omprogrammerbara. Med rätt programvara kan du nu alltså ändra olika parametrar i motorn för att suga ur några hästkrafter till ur bilen, eller trimma bränsleförbrukningen. Detta kan dock dels vara olagligt, dels farligt. Att ändra parametrar för bränsleinsprutningen i motorn kan i värsta fall förstöra motorn eller utsätta dig för fara. Dessutom kan du få problem vid besiktningen av bilen längre fram.

Subaru är kända för att ha flashkretsar som kan programmeras om med rätt programvara, men allt fler biltillverkare använder flashkretsar. Problemet är att – trots att OBD II-gränssnittet är någorlunda standardiserat, är själva kommunikationsprotokollet för att programmera om kretsarna propietärt. Detta innebär att man får söka efter tillverkarspecifika protokoll och program allt som oftast. Det finns några standardiserade mjukvaror – främst för Ford,  GM och Chrysler/Dodge. Då mjukvaran och ”uppgraderingsfilerna” i dessa fall är standardiserade, måste filerna vara godkända av EPA (Environmental Protection Agency – motsvarigheten till vårt Naturvårdsverk), vilket gör systenet väldigt dyrt för entusiaster då den är ämnad till professionella ”tuners”. Mjukvaran kostar tusentals dollar och filerna hundratals.

Innan du köper en kabel eller ett scannerverktyg till din bil måste du se vilket protokoll som just din bil använder. Även om OBD II-kontakten är densamma, skiljer det åt mellan olika biltillverkare hur datorn kommunicerar med mjukvaran.

SAE J1850 PWM: Används av Ford

SAE J1850 VPW: Används av General Motors

ISO 9141-2: Chrysler, europeiska och japanska bilar i allmänhet

ISO 14230: Används av bland andra Bentley, BMW, Daewoo, GEO, Hyundai, Kia, Subaru, och Suzuki.

På senare tid har allt fler tillverkare anammat CAN (Controller Area Network), en ISO-standard (Kallas också ISO 15765) som eliminerar behovet för de övriga 4 kommunikationsprotokollen som finns. CAN har använts en längre tid i Europa men i USA har det varit sparsamt med användande. Från och med 2008 måste dock alla nytillverkade bilar i USA använda CAN som protokoll. Moderna kablar och verktyg stöder de flesta protokollen.

Hårdvara

USB till OBD II kablar finns bland annat hos Kjell & Co (www.kjell.com). Där kostar en sådan kabel ungefär 1000-lappen. Ingen mjukvara ingår, men i länkarna nedan kan du hitta en uppsjö av gratis och betald programvara. Är du villig att spendera lite mindre pengar, men köpa från utlandet kan du köpa en ElmScan 5, som kostar ungefär 65 dollar plus frakt från www.scantool.net. Till den kan du antingen ladda ner gratis programvara från samma sajt, eller köpa programvara.

Om du vill använda din PDA/telefon eller iPhone med OBD II, måste du skaffa dig en OBD II-omvandlare som antingen körs via WiFi eller Bluetooth. Denna omvandlare kan naturligtvis också användas med en bärbar dator, men priset man får betala för en WiFi/Bluetoothadapter till OBD II är ganska högt, mellan 100-300 Euro kostar en sådan. Den kanske populäraste (och billigaste) är Kiwi Wifi Module från PLX Devices. (www.plxdevices.com). Den har en kostnad på 150 dollar plus frakt. Man kan även köpa en mer avancerad modul som heter Kiwi Wifi + iMDF. För ytterligare 100 dollar får man också en ingång för ytterligare sensorer som OBD II inte rapporterar. Det kan röra sig om avgastemperatur, osv. Till denna modul måste man då köpa till de sensorer man vill ha.  Upp till 32 extra sensorer kan anslutas.

Till iPhone finns tre (i dagsläget) applikationer, varav en finns som gratisversion. Det rör sig om REV (www.devtoaster.com/products/rev) som i gratisversionen REV Lite ger en del information (dock saknas varvräknare och annan information som är nödvändig i en OBD II-applikation), men som i betalversion (40 dollar) erbjuder mängder med funktioner. Gratisversionen bjuder på ett smakprov för att man ska köpa fullversionen.

Dash Command (www.palmerperformance.com/products/dashcommand/iphone/index.php) kostar ett tiotal dollar mindre, men erbjuder inte samma mängd data, däremot finns en del andra funktioner såsom en G-kraftmätare och lutningsmätare för den som tycker om att köra fort och offroad.

FuzzyCar (www.fuzzyluke.com)är den tredje applikationen och den billigaste. För 5 dollar får man en ganska enkel applikation med vilken man kan få information om bränsleförbrukning, felkoder, osv.

Har du en Windowsbaserad handdator eller telefon, är OBDKey (www.obdkey.com) den kanske populäraste programvaran. Den köps tillsammans med en OBD II-dongel med bluetooth, och en CD som innehåller versioner av programmet för PC, Pocket PC, Palm och Windows Mobile. Priset ligger på 115 Euro.

När det gäller PC-programvara finns nästan hur mycket som helst att välja på.  Både billig och dyr, öppen källkod och propietär. Det viktigaste man ska tänka på här, är att mjukvaran är kompatibel med ODB II-omvandlaren man köper, så lättast är att söka först efter rätt omvandlare/dongle och sedan se på supportsidorna vilka mjukvaror som är kompatibla. Skaffar du dig en ElmScan 5, är www.easyobdii.com ett bra ställe att leta programvara på.

Ett företag som har ”professionella” trimningssatser är HP Tuners (www.hptuners.com). För runt 500 dollar får man en scanner och mjukvara dels för att läsa felkoder, men också för att programmera om datorn i bilen och på det sättet öka antalet hästkrafter.  De vänder sig främst till Ford- och GM-ägare.

Är du ute efter en scanner, finns de att köpa bland annat på Biltema för omkring 750 kronor. Det rör sig då om en väldigt enkel scanner som kan återställa felindikeringslampor. Den har dock en USB-anslutning och efter scanning av felkoder kan man koppla den till datorn för att ladda ner felkoderna.

Tycker du det verkar farligt eller omständligt att trimma bilen själv? Då finns en mängd företag som erbjuder olika sorters trimsatser. Bland annat det svenska företaget BSR (www.bsr.se) som erbjuder trimsatser till alla möjliga bilar. Men smakar det, så kostar det. Räkna med en bra bit över 5000 kronor för att trimma din bil. Finessen med dessa trimsatser är att det är lätt att återgå till originalinställningarna i bilen (när man ska besiktiga den, till exempel). När man köper trimsatsen får man en handhållen dosa, lik en scanner,  som programmerar om datorn via OBD II-kontakten. Man trimmar således bilen utan att behöva ta den till en verkstad.

Överkurs – koppla OBD II till din bil-PC

Den som redan använt OBD II till att läsa och återställa felmeddelanden inser vilket exceptionellt bra system för att hålla koll på bränsleförbrukning, hastighet och varvtal OBD II är. Den obligatoriska överkursen är då att koppla OBD II till PC:n man har installerad i bilen. På så sätt har man hela tiden tillgång till realtidsdata om bilen – varvtal, hastighet, temperaturer, bränsleförbrukning, osv. Har du ingen bil-PC? I en kommande artikel kommer vi att bygga en sådan med touchskärm, videospelare och allehanda godis.

En något billigare men tråkigare variant är att installera en display som visar OBD II-data konstant I bilen, likt DashHawk som kostar omkring 400 dollar (www.dashhawk.com)

Peo Lekare – sajten mot cyberstalking, cyberharassing och allmänt vansinnigt beteende

Posted By Peo Lekare on October 23rd, 2008

Välkommen!

Denna sajt spänner alla som har efternamnet Lekare i Sverige, men dess egentliga existensberättigande är för mig, Per-Otto Lekare (även kallad Peo Lekare) för att berätta sanningen om mig. Mitt hjärta brinner för (emot i själva verket) cyberstalking. Cyberstalking är enligt Wikipedia, sättet på vilken någon försöker skada, trakassera eller förfölja en annan människa via Internet.

På Wikipedia (engelska versionen) står det:

Cyberstalking is the use of the Internet or other electronic means to stalk someone.

It has been defined as the use of information and communications technology, particularly the Internet, by an individual or group of individuals, to harass another individual, group of individuals, or organization. The behavior includes false accusations, monitoring, the transmission of threats, identity theft, damage to data or equipment, the solicitation of minors for sexual purposes, and gathering information for harassment purposes. The harassment must be such that a reasonable person, in possession of the same information, would regard it as sufficient to cause another reasonable person distress.

Jag hade en gång i tiden mitt namn i svenska Wikipedia, då jag arbetat som journalist i Sverige, men var faktiskt tvungen att ta bort namnet på grund av att någon / några personer med bristande intellekt/mentala problem, skrev oväsentlig, falsk och förolämpande information på den. Wikipedia har ju en fundamental fördel, vilket samtidigt är dess absolut största brist. Det är att vem som helst kan lägga till information om vad som helst.

Falsk och kränkande information faller inom lagstiftningen för förtal, och det är inte svårt att polisanmäla någon för förtal, trots allehanda hot. Förtal – oavsett vad många människor tror – har helt och hållet att göra med vad man INTE får skriva och säga om folk, oavsett:

Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Straffet för brott av normalgraden är böter. Om brottet är att anse som grovt ska det rubriceras som grovt förtal. Påföljden kan då bestämmas till böter eller fängelse i högst två år.

Vad krävs för att förtalet ska anses vara grovt?

Vid bedömandet av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om uppgiften genom sitt innehåll eller den spridning den fått eller på annat sätt var ägnad att medföra allvarlig skada.

mmmm…. ok. Om man sprider en förtalsfylld länk med en sida till över 40 världsomspännande sajter, på engelska, är den avsedd att skapa så mycket skada som möjligt. Skickar man dessutom brev (snigelvarianten) till vänner, bekanta och släkt, vänner till släkt, bekanta till släkt och folk som KAN vara bekanta med släkt, fyllda med fotostatkopior på otaliga dokument, är det ganska solklart vad man är ute efter.

Till det hela kan man faktiskt lägga Personuppgiftslagen (PUL). Den förbjuder användare från att publicera namn, fotografier och eventuella hälsomässiga aspekter för vem som helst som inte medgett det. Är brottet mot PUL grovt, kan fängelsedomen lyda på 2 år. Så sammanlagt 4 år för en person som dels förtalar en annan, dels bryter mot all gällande svensk (och internationell) lagstiftning. Jobbigt om man till exempel har barn. Man kan lägga till eventuell ekonomisk skada som den anklagade personen i fråga lider av när företag som denna person arbetar aktivt med avbryter eventuella samarbeten.

Det som är roligt för vissa och mindre för andra och intressant för alla att poängtera är att Förtal och brott mot PUL inte kräver mer bevisbörda än det som krävs för att man visar att någon pratat illa om en. Inte varför. Säger man saker som man inte får, så är man skyldig – oavsett påstådd bevisning eller inte. Punkt slut.

Vad ska man säga om personer som INTE har med den anklagade att göra, men som också anklagas på ett eller annat sätt på samma eller angränsande webbsidor? Tja, de lider ju lika mycket ekonomisk skada och emotionell skada som den “anklagade” och faktum är att förtalslagstifningen ser EXTRA HÅRT på drabbade som inte har med saken att göra. Så det blir extra tid i sinkaduren för dem. Finns prejudikat på det.

Anledningen till att jag skriver detta är att mitt namn (och alla mina släktingars namn, då de flesta Lekare i Sverige är släktingar på ett eller annat sätt) dragits i smutsen på ett ojuste, olagligt, falskt och nedrigt sätt.

En person har startat en förtalskampanj mot mig (Peo Lekare, Per-Otto Lekare) och min hustru, Fabiola Kun / Fabiola Kun de Lekare, genom att registrera domännamn med våra namn och publicera bilder samt information som dels faller inom förtalslagen, dels inom personuppgiftslagen (PUL) och slutligen är falsk. Falsk och olaglig information har publicerats på olika ställen på Internet (Sveriges största webbplatser, bland annat), skickats via brev/paket och telefonsamtal. Personen har fått sitt egna användarkonto raderat på Facebook för brott mot deras förtalsregler, och hon har även varit tvungen att flytta de publicerade webbsidorna till webbhotell i USA från Odibo.se och Infoom.se (som bägge varit snabba att agera för brott mot deras användarvillkor) och gömma ägarinformationen för hennes sajter, för att slippa få dem stängda omedelbart.

Personen har utgett sig för att vara mig och skapa konton på olika sociala nätverkssajter. Även det olagligt, givetvis. Dessutom har personen i fråga trakasserat och hotat mig och Fabiola Kun samt tilltagit en del mer fysiska aktioner, samt låtit kontakta en stor mängd människor via andra personer, för att slippa stå för det hon säger. Polisanmälan för alla dessa brott har gjorts i respektive jurisdiktioner; Sverige genom polis och Datainspektionen, Mexico genom polis, och andra ställen genom respektive myndigheter. Mer information om vad denna galna person gjort finns här.

I motsats till vad hon tror är det olagligt att publicera vilken som helst information om en människa, oavsett om man anser vara berättigat, sant eller liknande. I det här fallet har det publicerats uppgifter om mig som dels framställer mig som kriminell (olagligt), dels mentalt sjuk (olagligt), dels alkoholist (olagligt)… spelar ingen roll vilken sorts “bevis” den här galningen har att komma med. Att publicera personlig information om vem som helst är olagligt… Att sedan säga att någon är kriminell är värre… att hoppa på en tredje person och säga att den är kriminell är ännu värre. Att göra något för att förstöra den människas liv ses INTE med mer blida ögon vare sig av polis eller åklagare.

Polisen som tog emot anmälan (2 ggr) var i detta fall kvinnlig båda gångerna. Bägge gånger höll de med mig om att personen i fråga inte har “alla fåren hemma”, så att säga. För hela sanningen om detta, skicka gärna ett brev till peo@lekare.com

Peo Lekare – sajten mot cyberstalking, förtal och hot mot min person

Posted By Peo Lekare on October 21st, 2008

En person har startat en förtalskampanj mot mig (Peo Lekare, Per-Otto Lekare) och min hustru, Fabiola Kun / Fabiola Kun de Lekare, genom att registrera domännamn med våra namn och publicera bilder samt information som dels faller inom förtalslagen, dels inom personuppgiftslagen (PUL) och slutligen är falsk. Falsk och olaglig information har publicerats på olika ställen på Internet (Sveriges största webbplatser, bland annat), skickats via brev/paket och telefonsamtal. Personen har fått sitt egna användarkonto raderat på Facebook för brott mot deras förtalsregler, och hon har även varit tvungen att flytta de publicerade webbsidorna till webbhotell i USA från Odibo.se och Infoom.se (som bägge varit snabba att agera för brott mot deras användarvillkor) och gömma ägarinformationen för hennes sajter, för att slippa få dem stängda omedelbart.

Personen har utgett sig för att vara mig och skapa konton på olika sociala nätverkssajter. Även det olagligt, givetvis. Dessutom har personen i fråga trakasserat och hotat mig och Fabiola Kun samt tilltagit en del mer fysiska aktioner, samt låtit kontakta en stor mängd människor via andra personer, för att slippa stå för det hon säger. Polisanmälan för alla dessa brott har gjorts i respektive jurisdiktioner; Sverige genom polis och Datainspektionen, Mexico genom polis, och andra ställen genom respektive myndigheter.Mer information om vad denna person gjort finns här.

I motsats till vad hon tror är det olagligt att publicera vilken som helst information om en människa, oavsett om man anser vara berättigat, sant eller liknande. I det här fallet har det publicerats uppgifter om mig som dels framställer mig som kriminell (olagligt), dels mentalt sjuk (olagligt), dels alkoholist (olagligt)… spelar ingen roll vilken sorts “bevis” den här galningen har att komma med. Att publicera personlig information om vem som helst är olagligt… ajajaj. Att sedan säga att någon är kriminell är värre… att hoppa på en tredje person och säga att den är kriminell är ännu värre. Att göra något för att förstöra den människas liv ses INTE med mer blida ögon vare sig av polis eller åklagare.

Polisen som tog emot anmälan (2 ggr) var i detta fall kvinnlig båda gångerna. Bägge gånger höll de med mig om att personen i fråga inte har “alla fåren hemma”, så att säga.

För hela sanningen om detta, skicka gärna ett brev till peo@lekare.com